För en normalstor villa i Sverige krävs vanligtvis en fri yta på mellan 400 och 600 kvadratmeter. Slangen (kollektorn) grävs ner i slingor med ett avstånd på cirka 1,5 meter mellan varje varv för att förhindra att marken kyls ner för mycket. Den exakta ytan beror på husets energibehov och markens förmåga att lagra värme.
Jordvärme är geotermiska energisystem som installeras nära ytan och som utvinner värmeenergi från marken på ett djup av cirka en till två meter. De är lämpliga för bostadsområden där djupborrning inte är möjlig av juridiska skäl.
Viktiga fakta i korthet
- Energi från markytan: Jordvärme utnyttjar den solenergi som lagrats i markens översta skikt. En kollektorslang grävs ner på cirka en meters djup, vilket gör det till ett utmärkt alternativ när man vill undvika de högre kostnaderna för att borra ett djupt hål i berg.
Kräver stor tomtyta: Den största förutsättningen för jordvärme är utrymme. För en normalstor villa krävs ofta mellan 250 och 600 kvadratmeter öppen markyta där kollektorslangen kan placeras med jämna mellanrum för att effektivt ta upp värme.
- Miljötillstånd och planering: Installation av jordvärme kräver tillstånd från kommunens miljökontor. Vid planeringen är det också viktigt att tänka på att inte plantera stora träd eller bygga permanenta konstruktioner över kollektorn, då detta kan hindra solen från att återuppvärma marken.
Fördelar med jordvärme för bergvärmepumpen
Jordvärme anses vara ett bra alternativ till bergvärme, eftersom inget officiellt tillstånd behöver erhållas för idrifttagning. De har också en rad andra aspekter som talar till deras fördel. De viktigaste är följande:
- Nästan konstant värme året runt
- Lämplig som enda värmekälla
- Kan kombineras med solvärmesystem
- Säker drift
Jordvärme utvinner värme nära ytan
För värmeutvinning installeras jordvärme nära ytan och under frostlinjen, på samma sätt som ett golvvärmesystem. Beroende på region varierar denna gräns och påverkar jorddjupet. I praktiken placeras de flesta jordvärmekollektorer horisontellt 1,0-1,5 meter under markytan. De vanligaste typerna är ytkollektorer, dikeskollektorer, spiralkollektorer och geotermiska korgkollektorer. Beroende på typ av kollektor och installation kan grävning eller borrning nå upp till fem meters djup. När man lägger rören är det viktigt att se till att de ligger på ett visst avstånd från varandra. Om de inte är det kommer kollektorerna att utvinna för mycket värme ur marken på vissa platser, vilket kan leda till att området runt omkring dem fryser.
Hur fungerar jordvärme?
Jordvärmekollektor består vanligtvis av plaströr med en diameter på två till fyra centimeter. Rörens längdt beror både på markförhållandena och installationsdjupet, och bör så långt som möjligt motsvara värmebehovet. En felaktig utformning har en negativ inverkan på den ekonomiska effektiviteten och bör undvikas till varje pris. Oavsett typ cirkulerar en köldbärarvätska inuti kollektorerna, som absorberar värmeenergin från marken och överför den till bergvärmepumpen.
I bergvärmepumpen överförs den utvunna värmen till ett köldmedium som sedan förångas. För att höja den resulterande köldmedieångan till önskad temperatur och använda den för centralvärme eller varmvattenuppvärmning komprimeras den med hjälp av en kompressor. Du kan läsa mer i detalj om hur denna process fungerar i artikeln Hur bergvärmepumpen fungerar.
Hitta rätt jordvärmekollektor
Jämfört med bergvärme krävs normalt inget tillstånd för installation av jordvärmefångare, utan endast en anmälan till kommunen. För att hitta rätt kollektor måste flera faktorer beaktas i förväg. Dessa är bland annat installationstekniken och förhållandena i marken.
I praktiken installeras jordvärmekollektorer ofta horisontellt och på liknande sätt som golvvärme. Tekniken kräver dock en stor yta. Vilket utrymme som måste finnas tillgängligt beror mycket på värmebehovet. Som tumregel bör dock kollektorytan vara ungefär en och en halv till två gånger så stor som den yta som ska värmas upp. Om utrymmet är begränsat är vertikal installation möjlig, t.ex. som en dikeskollektor eller som en geotermisk korgkollektor. Det är viktigt att ta hänsyn till det maximala djupet, eftersom detta kan leda till ett intrång i grundvattnet om grundvattennivåerna är låga.
När man väljer rätt jordvärmekollektorer spelar också jordarten en avgörande roll. Man skiljer på fuktiga och torra jordar, där den tidigare ger betydligt mer värmeenergi. I alla fall måste man se till att kollektorområdet aldrig täcks eller byggs över. I så fall kan marken inte längre förnya sig själv genom solljus och varmt regn. Resultatet: den kommer att ge mindre värme.
FAQ: Vanliga frågor om jordvärme
Kollektorslangen grävs normalt ner på ett djup av 0,9 till 1,5 meter. Djupet anpassas efter det lokala klimatet och tjälen; i södra Sverige räcker ofta en meter, medan man i norra delarna av landet kan behöva gå något djupare för att säkerställa att systemet når frostfri mark och kan utvinna värme effektivt hela vintern.
Ja, precis som för bergvärme måste du göra en anmälan eller söka tillstånd hos miljönämnden i din kommun innan installationen påbörjas. Syftet är att säkerställa att inga dricksvattentäkter påverkas och att installationen följer miljöskyddslagen. Att installera utan tillstånd kan leda till miljösanktionsavgifter.
Du bör undvika att plantera stora träd direkt ovanpå slingan eftersom rötterna kan skada rören. Gräsmatta och lättare buskar går utmärkt. Det är också viktigt att inte bygga permanenta konstruktioner som altaner eller garage över ytan, då marken behöver kunna "laddas upp" av sol och regn under sommarhalvåret för att fungera optimalt.
För en genomsnittlig svensk villa krävs normalt mellan 300 och 500 meter kollektorslang. Längden beräknas utifrån husets maximala värmebehov och markens värmeledningsförmåga. En för kort slang kan leda till att marken fryser och värmepumpen tappar effekt.
